Vid denna tid på året inleds ugglornas häckningsperiod och den uppmärksamme kan höra såväl revirrop som lockrop, när ungfåglarna lockar till sig en partner.
I Nationalstadsparken finns två sorters ugglor. Kattugglan, Sveriges vanligaste uggla, har faktiskt sitt tätaste bestånd just i Nationalstadsparken, och berguven, den största ugglan i Sverige, som är betydligt ovanligare. Kattugglan har funnits i parken sedan urminnes tider, berguven flyttade in för cirka 30 år sedan.
Parken erbjuder idealiska boplatser för kattugglor
De gamla ekarna med sina ihåligheter finns utspridda över nästan hela parken. De är perfekta boplatser för kattugglan. Berguven föredrar klippor och bergsstup. I brist på bra sådana miljöer har berguvar som har häckat i parken ibland bott vid gasklockorna vid Hjorthagen, ibland har de använt balkonger på pågående byggen i Norra Djurgårdsstaden som boplats.
Det är inte alltid så lätt att få se ugglorna. Däremot kan man ofta höra dem, framför allt kattugglan är väldigt talför nu under senvintern. Ugglan är ett utpräglat rov- och nattdjur – så vill man lyssna till dem är det störst chans från och med skymningen.
Ugglor bildar alltid par om de har möjlighet och de har en mycket bra hörsel. Det platta ansiktet gör att de kan fånga upp ljud på långa avstånd. Detta tillsammans med att de kan flyga nästan ljudlöst genom luften gör dem till goda jägare. I Nationalstadsparken har ugglan många ideala jaktmarker i de öppna ängarna. Byten kan vara råttor, möss och sorkar.
Hur låter en kattuggla eller berguv?
Väldigt olika. Kattugglan har ett ljust hoande. Lätet är ett dallrande hoande från hanen som ofta besvaras med ett typiskt ”klä-vitt” från honan. Berguven däremot har ett dovare läte. Störst chans att höra ugglorna är när det är vindstilla och lugnt ute eftersom de tystnar när det blåser och regnar.