Rosendals slott blev kärnan i det stora landskapsprojektet som omvandlingen till det nya Djurgårdslandskapet utgjorde. Rosendal var tänkt som ett lustslott och inte någon permanent bostad. Sköna dagar åkte man häst och vagn till Djurgården för att promenera i naturparken och man ordnade gärna mottagningar av olika slag på Rosendal. Till mycket stor del är slottet med inredning bevarat från de första Bernadotternas tid. Det gör det till ett unikt dokument över den europeiska empirstilen. Parken bär däremot spår av olika tider.
Ursprungligen var Rosendal ett boställe för en av Djurgårdens många djurvakter. År 1791 uppläts det av Gustaf III till kammarherre Georg Johan de Besch, som skapade ett ståndsmässigt sommarställe. Efter flera ägarbyten kom Rosendal år 1817 i den blivande kung Karl XIV Johans ägo. Ägorna med skogar, berg och ängsmarker sträckte från Djurgårdsbrunnsviken i norr till Djurgårdsvägen i söder, från Skansenberget i väster till Manillavägen i öster.
Omedelbart påbörjades ombyggnationer och arbetet med att få till stånd en lustpark. År 1819 brann emellertid huvudbyggnaden ner. Efter några års provisorium uppfördes det nuvarande slottet mellan 1823-26. För ritningarna svarade arkitekten Fredrik Blom. Slottet är ett monteringsbygge där väggar, golv och tak byggdes inne i Stockholm och fraktades till Djurgården för att sättas ihop på plats. Fredrik Bloms uppfinning med flyttbara hus blev internationellt uppmärksammad och han sålde hus till flera länder.
Lustparken formades med hjälp av sprängningar, röjningar, trädfällningar och omfattande nyplanteringar. Den engelska parkstilens romantiska ideal dröjde sig kvar. Slingrande promenadvägar erbjöd en variationsrik vandring förbi vackra utsikter, genom skogspartier och över ängar. Kring slottet anlades rabatter och blomsterbäddar i mönster och praktfulla färger. Framför huvudfasaden utbredde sig en öppen äng. Norr om slottet fanns en stor terrass med fri utsikt över Djurgårdsbrunnsviken och Exercisfältet på Ladugårdsgärdet.
Närheten till exercisfältet var nog inte helt oväsentlig för valet av Rosendal som sommarresidens. Under det sena 1700-talet hade stora människoskaror kommit till Gärdet för att se trupper öva. Varje sommar ordnades också stora övningsläger med förband från hela landet. Karl XIV Johan deltog själv i de militära aktiviteterna. För att underlätta förbindelserna från Rosendal byggdes en pontonbro i trä över Djurgårdsbrunnsviken. På en höjd på norra Ladugårdsgärdet lät kungen uppföra Borgen. Därifrån kunde han övervaka övningarna på fältet samtidigt men också ordna baler och supéer för inbjudna gäster.
Efter Karl XIV Johans död 1844 fortsatte Rosendal att vara den kungliga familjens sommarnöje. Men de stora anläggningsarbetena avstannade. Oskar I och drottning Josefina var engagerade i Rosendals park och hade också intresse för odling av prydnadsväxter och exotiska växter i växthus. Tekniska uppfinningar/innovationer gjorde att det nu var möjligt att bygga stora glashus. År 1850 togs en praktfull vinterträdgård med ett cirkelformigt mittparti i bruk. Den byggdes senare om till undervisningslokal för Svenska Trädgårdsföreningens elevskola, i dag minner namnet Orangeribyggnaden om husets ursprungliga funktion.
År 1861 inleddes en ny tid, med en ny verksamhet på Rosendal. På en tid av 50 år arrenderade Josefina, nu änkedrottning, ut Rosendalsterrassen och Stallplan samt en stor del av ängsmarken i väster till Svenska trädgårdsföreningen.
Trädgårdsföreningen övertog vinterträdgården, alla växthus samt övriga byggnader som hörde till trädgården. Svenska trädgårdsföreningen hade bildats år 1832 och hade först verksamhet inne i staden. De var pionjärer inom odlingen, drev en skola för trädgårdselever och stod som arrangörer för Sveriges första trädgårdsutställning 1833. Det kungliga sommarnöjet levde kvar, jämsides men rumsligt skild från trådgårdsverksamheten. Föreningens föreståndare Nils Uno Blomberg fick i uppdrag av Josefina att utöka och förändra planteringarna kring slottet. Rabatterna var formade som färgglada girlanger och arabesker. Söder om slottet anordnades en stor prydnadsplantering med två tusen buskar och träd av en mängd olika arter, som också fungerade som åskådningsmaterial för trädgårdseleverna.
När Trädgårdsföreningens avtal löpte ut 1911 övertogs anläggningarna av Kungliga Djurgårdens Förvaltning. Samtidigt beslöt den kungliga familjen att Rosendal skulle bli ett person- och stilhistoriskt museum över Karl XIV Johan och den svenska empirstil som så konsekvent genomsyrar slottets arkitektur och inredning.
På Trädgårdsföreningens gamla odlingsmarker driver sedan 1983 Stiftelsen Rosendals Trädgård trädgårdsverksamhet och café. Rosendals slott är öppet för besök genom guidade visningar under sommarmånaderna.
