Gröna Lund har fått sitt namn efter en stor trädgårdstomt från 1700-talet, som låg i nuvarande Djurgårdsstaden. Huvudbyggnaden, efter sin ägare en tid kallad Mjölnargården, byggdes i början av det århundradet. Den är riven sedan länge, men det andra bostadshuset på tomten som kom till kring 1755 finns kvar i nyrestaurerat skick. Det kallas av tradition Bellmanshuset och användes från början ”till näringsställe om sommaren”. Kanske byggdes huset på spekulation för att locka till sig den borgarklass som vid den här tiden i allt större utsträckning började hyra sommarnöje på Djurgården.
Krogen Gröna Lund nämns på flera ställen i Carl Michael Bellmans diktning. Men vilket hus han då avsåg är idag okänt. Bellman tog ofta sina förebilder ur verkligheten, men som poet skapade han sedan om dem som det passade honom.
Timrade bostadshus med loftvåning och svalgång var ännu på 1700-talet vanliga i stadens utkanter. Förutom ett liknande hus inom Sabbatsbergsområdet är Bellmanshuset vid Gröna Lund numera det enda kvarvarande exemplet i Stockholm på denna typ av byggnader som har medeltida tradition
