Meny
Kungliga nationalstadsparken erinrar om den svenska stormaktstidens militära verksamheter. Krigsmakten var då till stor del knuten till försvar av, och transporter över Östersjön. Centrala platser i Nationalstadsparken med örlogshistorisk anknytning är Skeppsholmen, Kastellholmen, Galärvarvet och Beckholmen.
Det var Gustav Vasa som förlade krigsflottan till Stockholm. Regal
skeppet Wasa byggdes år 1628 på Blasieholmen men tio år senare blev nuvarande Skeppsholmen Stockholms örlogsbas. Den mest iögonfallande byggnaden där är Amiralitetshuset, som färdigställdes på drottning Kristinas tid, kring 1650. Byggnaden uppfördes för Amiralitetskollegiet men har också använts för andra maritima verksamheter, samt varit förråd, kasern m.m. De kända arkitekterna Nicodemus Tessin d.y. och Fredrik Blom har skapat många av Skeppsholmens och Kastellholmens bevarade kaserner, förråd och tyghus. En s.k. styckekran, en tidig lyftkran med tramphjul för att hissa ombord kanoner på fartygen, byggdes 1750 och står i restaurerat skick alltjämt kvar på Skeppsholmens östra sida.
På Kastellholmen mitt i Stockholms inlopp uppfördes på kung Karl XI:s tid ett kastell med kanoner som ersattes år 1848 med det nuvarande Kastellet. I mer än 300 år har dagligen den svenska örlogsflaggan hissats och halats från Kastellholmens torn. I stora skjul på Galärvarvet förlades på 1700-talet kustförsvarets roddargalärer och på Beckholmen tillverkades då sedan mer än 50 år tillbaka beck för flottans behov. Där, liksom på Djurgårdsvarvet tillverkades och reparerades örlogsfartygen. Den största torrdockan vid Beckholmens varv, Gustaf V:s docka, anlades så sent som på 1920-talet. Stockholms flottstation avvecklades först på 1960-talet sedan verksamheten flyttats till den nybyggda örlogsbasen på Muskö.
Upptäck Skeppsholmen med hjälp av en mobilapp som Statens fastighetsverk har tagit fram. Du hittar den och mer information här.
Ladugårdsgärdet på Norra Djurgården tillhör Sveriges äldsta exercisfält. Tidigare låg här den gamla kungsladugården Vädla. Trupper övade regelbundet på fältet och nedanför Drottningberget byggdes på 1670-talet en övningsskans . Den stormades och revs, men återuppfördes åtskilliga gånger som ett led i de militära övningarna. Under Gustaf III:s tid blev det allt vanligare att stora skaror Stockholmare på sommardagarna vandrade ut till Ladugårdsgärde för att se trupperna öva. Varje sommar från och med år 1773 anordnades stora övningsläger härute med förband från olika delar av landet.
Under Karl XIV Johans tid fick exercisplatsen sin största betydelse. Upp till 10 000 militärer kunde då förläggas där under sommarövningar. Kring den tiden röjdes, dränerades och planlades Ladugårdsgärdet till militärt övningsområde. Tidigare var området mer kuperat och trädbevuxet. Från paviljongen Borgen högst upp på Drottningberget kunde de kungliga följa övningarna, men även arrangera baler och supéer för förnäma gäster. Det sista storlägret drogs samman år 1867. I början av 1900-talet flyttade de militära verksamheterna över till Järvafältet. Den enda ”riktiga” militära sammandrabbningen som ägt rum på Ladugårdsgärde var slaget vid Vädla år 1517 mellan danska och svenska trupper. Svenskarna under riksföreståndare Sten Sture d.y. drev här unionskungen Kristian II:s soldater på flykten.