Meny
Ulriksdal är parkens äldsta bevarade kungliga anläggning men också den som genomgått störst förändringar. Ulriksdals historia inleddes år 1638, då greve Jacob de la Gardie bytte till sig byarna Övre och Nedre Järva av kronan. Sex år senare var ”Jacobsdal” uppfört vid Edsvikens strand, ritat av Hans Jacob Kristler i tysk-holländsk renässansstil med utsirade gavlar och brant sadeltak. Det omgavs av flera mindre trädgårdar.
Under sonen Magnus de la Gardie omvandlades trädgården på 1660-talet till en storslagen barockpark, en karaktär den skulle komma att behålla i närmare två hundra år. Trädgården anordnades i kvarter kring en tydlig mittaxel med en rund damm i centrum. Omkring löpte plank. I fonden låg den så kallade Grottan – en byggnad i två våningar med matsal i övre planet och tre anlagda grottor i undervåningen. Grottornas väggar var klädda med snäckor, koraller och pärlemor. Olika vattenarrangemang bidrog till stämningen:
”..då en vil släpa alla vattensprången lösa rusar Vatnet til ifrån Gålf, Väggar och Tak, både igenom berörde Snäckor och en stor rund kula, som sitter i taket.” På kullen ”Mons Mariae” nordväst om slottet uppfördes ett tempellikt lusthus. Siktstråk röjdes genom terrängen mot slottet, grottan och ett nybyggt fågelhus. Ett nytt orangeri tillkom också. Mot Edsviken anlades östra sjöparterren med hög terrass och åt söder avslutades parken med två lusthus och en svandamm.
År 1669 köpte änkedrottningen Hedvig Eleonora Jacobsdal, som därmed blev en kunglig egendom. Slottet fick namnet Ulriksdal då hon skänkte det i faddergåva till sin sonson Ulrik. Ulrik dog dock redan vid ett års ålder och egendomen återgick till Hedvig Eleonora. Mellan cirka 1720-50 genomgick slottet och parken stora förändringar efter arkitekten Carl Hårlemans planer. Slottet byggdes på och fick med sin nya takutformning det utseende vi känner i dag. Parken gavs en mer fulländad barockform med en stärkt symmetri. I Hedvig Eleonoras ridhus inrättades en teater – Confidencen.
Gustaf III tillbringade en stor del av sin uppväxt kring 1700-talets mitt på Ulriksdal. Efter hans död år 1792 blev det änkedrottningen Sofia Magdalenas hem. Kring sekelskiftet 1800 gjordes trädgården om efter nya romantiska parkideal. Borggården sänktes och den strikta parterren upplöstes successivt genom att solitärträd planterades ut, följda av en friare promenadpark med 2000 nyplanterade vilda träd och buskar.
Mellan 1822-49 använde Karl XIV Johan slottet som invalidhotell för krigsveteraner från Finska kriget. All värdefull inredning flyttades därifrån. Decennierna efter 1800-talets mitt fick Ulriksdal en ny blomstringsperiod som Karl XV:s sommarresidens. Omfattande inköp gjordes av tyska 1500- och 1600-talsmöbler. På området upplät kungen bostäder åt sina skådespelar- och konstnärsvänner. Många av dessa sommarnöjen finns kvar sydöst om slottsanläggningen.
Efter Karl XV:s död skingrades återigen en stor del av inventarierna. I början av 1920-talet genomgick slottet en del inre ombyggnader för att bli bostad för Gustaf VI Adolf. Det gavs en modern och ljus inredning. Även parken förändrades och fick den moderna klassicistiska form den ännu har. Eftersom så litet av den gamla anläggningen fanns kvar, skapade trädgårdsarkitekten Gösta Reuterswärd en ny anläggning men med där något av den gamla barockträdgårdens strama linjer fanns kvar. Sedan 1986 är Ulriksdal öppet för allmänheten.